Simpelt. Min matlust har faktiskt hittat sig tillbaka men kan väl inte påstå att mitt sug för matlagning är där som förr. Tror det har handlat om omprioritering också, jag lägger inte längre mycket vikt på att det ska se fantastisk ut för ögat, prioriterar att jag varje fall får i mig mat och att det ger mig den energi jag behöver.

Har slutat räkna kalorier helt. Det är inget som är hållbart i längden, det är inget jag vill leva med för alltid och jag ser inte hur det ska bidra till balans i mitt liv. Jag har insett att är knoppen i balans, så är kroppen i balans.

Jag tränar när jag känner att jag har sovit bra, ätit bra och har bra med energi över men främst när jag har lust. Träning ska vara kul, ge mig en skön känsla och jag känner inte längre lika mycket stress över att ett träningspass inte blir av. Jag har insett att det bara ger motsatt effekt.

Har tappat vikt utan att göra något särskilt. Har helt enkelt slutat tänka på mat konstant, slutat tänka på att äta nyttigt. Äter verkligen allt nu (men med måtta) vilket gör att det inte blir en inre stress och vi vet ju alla vad stress kan göra med vikten (förhöjning av kortisol i kroppen, gör att vi samlar mer fett på kroppen).

Sen har jag gått och blivit kär, 4 år som singel och allt vad det inneburit så har jag när jag just var påväg att ge upp om den där kärleken, hittat mig en prins. Eller rättare sagt en man som har allt jag någonsin kunnat önska i en relation. Kan vara det som gett mig ett lugn i kroppen också, har fokuserat tankarna på annat (viktigare saker) och han får mig att må så bra.

Jag tror vi måste skippa vad vågen säger, skippa räkna siffror och istället känna efter. Hur mår vi? Vad gör oss stressade, vad behöver vi för att må bättre? Var kan jag hitta balansen i livet? Mår vi bra på insidan så faller det andra på sin rätta plats också.

Och snälla, våga vägra hets! Se förbi vad sociala medier vill ge oss för förvrängd bild av verkligheten. De som står längst, mår bäst och kan titta tillbaka på ett lyckligt liv är de dom som lyckas hålla sig över vattenytan här, som kan resonera logiskt med en själva och se saker och ting för vad de verkligen är och inte låtas luras. Den som kan se livet för vad det är och acceptera det faktum att livet inte är en dans på rosor. Den som försöker fylla dagarna med liv och inte livet med dagar. Den som ser vattenglaset som är fyllt till hälften, just halvfullt.

Jag har valt att må bra, det är inte alltid enkelt men små steg framåt är bättre än att stå still eller ta ett steg bakåt. Blickar framåt och känner att 2018 är mitt år, redan har kärleken gjort att året blivit det bästa.

Kommunikation mellan människan är A & O