Nytt för idag

Mitt ansvar. Allas ansvar

Vet knappt hur jag ska inleda detta inlägg men efter att ha pratat med min väninna om detta fenomen så kallat sociala medier och vad det kan ställa till med, så måste jag dra upp ämnet till ytan. Jag hoppas ni förstår hur jag tänker och skriv gärna vad ni tänker när ni läst klart.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om vad som sker under ytan i sociala medier, hur jag kan påstå att det finns ingen där ute som har det så perfekt som de verkar vilja få omgivningen att tro. Jag lade upp en bild där jag står helt vanligt, bara är Jennie och sedan placerade jag denna jämte en bild där jag poserar och lyckades trolla bort ex antal kilon samt helt enkelt se bättre ut.

Så vilken bild ser vi i sociala medier majoriteten av gånger? Jo, den bild som har ett 20-tal omtagningar, där vi även smällt på ett filter och hunnit kritiseras oss själva på, inspekterat och slutligen bestämt oss för att denna ”duger” att visa för allmänheten. Sen i samma stund man lägger upp en sådan bild så slåss man med tankar som ”de som känner mig vet ju hur jag ser ut i den där normala poseringen utan filter och sortering”, tankar och en känsla av lögn, inte hela sanningen helt enkelt. Jag vänder mig till mig själv och undrar vad är mitt syfte, vilken känsla ger detta mig, varför får det mig att må bra? Hänger min lycka, mitt självförtroende på antalet likes jag får på bilderna, antalet komplimanger? Jag inser att vi är fångade i en värld av sociala medier, det är viktigare vad som händer och sker bakom skärmen inte bakom stängda dörrar. Blir vi inte sedda här, i sociala medier, vem är vi då?

Bild lånad från pcmag.com

Jag diskuterade vidare med min väninna. Behöver man verkligen lägga upp vad man har ätit, att man har tränat eller sprungit de där kilometerna på en viss tid? Har det inte hänt om vi inte lagt ut det och räcker det inte att vi bekräftar oss själva? Om det är så viktigt att få höra hur duktig, snygg och bra man är, så borde det väl räcka med att plocka upp telefonen och ringa sin bästa vän, en familjemedlem eller sin käraste och berättar om sin framgång och få beröm och bekräftelse på så vis? Det borde egentligen kvitta vad den obrydda omgivningen tänker om en, om de man håller närmst om hjärtat tycker om en för den man är. För om vi nu inte lyssnar på oss själv så borde varje fall deras ord väga mest.

Jag försöker förstå fenomenet, någonstans tror jag det handlar om två saker – ensamhet i denna digitala värld vi lever samt dålig självkänsla och på så vis ett stort bekräftelsebehov. Det låter så hårt men jag kan med handen på hjärtat säga att jag ibland sitter i klorna på denna djävul och försöker nu reflektera kring varför och vad jag kan göra annorlunda. Allra helst för att det är mitt ansvar, gentemot mig själv men och gentemot min omgivning. Jag vill inspirera människor till välmående, hälsa, träning och god kosthållning men när man använder sociala medier på det vis de flesta gör så målar vi upp en bild av perfektion en bild som inte är riktig. Detta gör att resten av världen tror att det är så vi lever och ger fler människor prestationsångest än just inspiration! Jag vill inte bidra till denna hets, jag har två barn som snart kommer in i denna sjuka värld – sociala medier – och det skrämmer mig. För när till och med vi vuxna blir påverkade av vad som sker, känner prestationsångest från samhället och aldrig känner oss nöjda bara för att någon målat upp en bild av hur perfekta livet ser ut, då blir jag innerligt orolig.

Jag har ibland hoppats att sociala medier inte fanns eller varje fall att inte alla vore så uppslukade i det. För mig är närvaro väldigt viktigt, livet är att vara närvarande men så fort vi sätter en person bakom skärmen så är människan inte närvarande längre. Det skrämmer mig att se vuxna bakom sina telefoner när barnen pockar på uppmärksamhet från de. Jag vet själv hur stressad jag känner mig inombords om jag märker att jag fastnar med mobilen framför näsan då barnen är runtomkring mig. Jag vill aldrig att de ska känna att denna jävla tekniska pryl är mer värd än min uppmärksamhet till de. Likaså när barn sätts bakom skärmarna för mycket, redan från tidig ålder. Varför gör vi det så ”enkelt” för oss som föräldrar? Våra föräldrar hade inte denna ”räddning” och vi barn var tvungna att använda våran fantasi och leka på riktigt i en mer närvarande värld. Redan från tidig ålder ska de alltså se denna icke riktiga värld, se hur man ska vara och bete sig för att vara inne, för vem vill inte vara inne? Människan är funtad så, djuren likaså, ingen vill bli utstött ur flocken. Jag ser hellre att vi visar barnen den riktiga världen, visar de mänskliga känslor, lär de att världen är inte perfekt och livet kan vara jäkligt tufft ibland. Visa de sanningen, lär de källkritik och jobba med deras självkänsla och självförtroende redan från början så att de blir starka vuxna individer som kan stå emot denna digitala värld.

Ibland önskar jag att jag bara kunde ta bort dessa sociala medier men då är min rädsla istället att jag blir ingen, för omvärlden befinner sig i de sociala medierna. Om jag plockar bort min mobil när jag är i sällskap av andra människor, människor som ger mig något, då vill jag att de också plockar bort sin mobil. Vi pratar om livet, vi har ögonkontakt och skrattar innerligt åt det vi gör här och nu. Hela världen kommer aldrig välja att avdigitalisera sig men jag hoppas varje falla att om alla ”skärmar av sig” lite mer, lyfter blicken och är mer medvetna om hur lurade vi blir av den där digitala världen som långt ifrån alltid är det riktiga livet. Jag hoppas vi kan inspirera istället för att provocera i sociala medier, att fler kan lägga upp mer sanningsenliga bilder, på normala kroppar, skavanker, skrikande barn, stressade småbarnsföräldrar, stökiga hem, icke helt perfekta förhållanden, äkta träningsbilder där svetten sprutar och musklerna ej är flexade! För som jag skrev, all denna perfektion är bara för att vi inte vågar vara oss själva för vi är rädda att omgivningen ska döma oss. Vi är rädda därför att omgivningen redan berättat för oss vad ”perfekt” är och inom vilka ramar, de har redan berättat i form av bilder som egentligen inte talar hela sanningen. Om vi tänker efter en, två gånger extra så vet vi alla att ingen lever sådär dag ut och dag in men ändå lurar vi oss själva till att tro på dessa sagor som är just endast sagor!

Bild lånad från thegreenrooms.net

Personlig träning i Pildamsparken

I söndags körde jag och Emelie vårt första träningspass tillsammans, ett roligt samarbete som vi båda ser framemot. Idag blev det ett andra pass, på samma ställe och med samma fokus. Vi kommer att koncentrera oss på Emelies kondition samt att få en mer välsvarvad rumpa (vilket jag personligen tycker att hon redan har). Vi ska dock hitta mer kontakt i sätesmuskulaturen och sen när kontakten finns där kommer hon att kunna lägga på lite mer vikter och bygga upp lite mer muskelmassa här.

 

Det var riktigt roligt att arbeta med Emelie, jag fick arbeta på min lyhördhet vilket man behöver som PT. Det är inte alla klienter som vill ha blodsmak i munnen efter ett pass och man kan ha diverse hinder som gör att man får växla om i sitt coachande. Nu är jag och Emelie bekanta sedan tidigare men jag tyckte mig gå in bra i rollen även med massa publik runt om på läktaren och Emelie hon brydde sig inte alls på att där var massa människor som tittade på. En vanesak antar jag!

 

 

På lördag har vi nästa pass inbokat. Utvilad och redo!

 

Är ni sugna på att bli tränade av mig? Jag erbjuder personlig träning i Malmö området, utomhus eller hemma hos er eller mig. Är utbildad både kostrådgivare och Personlig tränare så gör gärna träningsupplägg kombinerat med kostschema. Likaså vill man träna i par eller grupp så finns de möjligheterna eller endast online om man önskar så. Skriv er mejladress här så PM jag er prislista plus upplägg.

Önskar er en fortsatt fin dag!

Pulsin proteinbar – hemmagjorda

Jag har alltid varit förtjust i Pulsin proteinbars och nu när jag mestadels äter vegetariskt/vegansk så passar sig dessa extra bra. Basen i de är ärtprotein och jag har därför köpt hem just Pulsin Ärtprotein, detta här. Del för att ha i smoothies men också för att dess neutrala smak passar sig i bakverk som detta. Det blev det till att experimentera med resten av ingredienserna för att få till en god bar och jag tycker nog att jag lyckats!

Måtten är inte helt korrekt då jag dumt nog inte skrev ner något (brukar ju aldrig göra det), höftar oftast och smakar av emellan. Men på ett ungefär:

1 dl Pulsin ärtprotein
2 msk neutral kokosolja
1/2 dl hampafrön
3 msk agavesirap
1/2 dl vatten
1/2 dl mandelmjöl eller rismjöl
1 msk powdered peanutbutter eller vanlig
1 krm vaniljpulver
1 msk kakao för chokladsmak + kallt kaffe.

Mixa samman alla ingredienser i en matberedare tills konsistens går att forma till en proteinbar. Behövs vätska tillsättas ha då i lite mer agavesirap och är det för ”blött” så räddar du upp det med lite mer ärtprotein. Jag körde 50/50, basen med jordnöttsmör och sen halva med kakao och kaffe så att det blev två olika lager.

 

 

Berätta för mig om ni tyckte de var goda? Super enkla att göra om man har ingredienserna hemma. Använd fantasin annars och byt till ingredienser som just du har i skafferiet.